När profeteras om Messias första gågen?

Fråga: När är första tillfället i Bibeln Gud berättar att Messias ska komma och rädda oss?
/Tilda

Bibelsidan svarar: Som kristen skall man läsa Bibeln med ”messianska glasögon” – dvs läsa allt man läser i ljuset av Messias lidande, död uppståndelse till syndernas förlåtelse och kyrkans utbredande i Andens kraft med början i Jerusalem. Den tolkningsnyckeln är det Jesus själv som ger i Luk 24:45-49. Vi ser också där hur Jesus själv utlägger hela den hebreiska Bibeln (GT) på detta sätt. Därför kan man säga att redan i Bibelns första verser (1 Mos 1:1-5) finns profetian om Messias och räddningen genom honom, likaväl som i alla kommande verser i GT. Så låt oss titta lite närmare på det första stycket:

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: ”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.

Vi ser hur Gud beskrivs som alltings upphovsman och skapare, hur himmel (universum) och jord, ljus, vatten och tid skapas. Därav ser vi hur Gud själv står utanför dessa storheter och inte är underställd vare sig tiden (han är evig) eller rummet: han skapar universum, han är inte en del av det. Däremot verkar han i detta rum genom sin Ande (i Bibel 2000 lite otydligt översatt med ”en gudsvind”. Något ”en” finns inte i grundtexten, däremot kan hebreiskans ruach betyda både vind och ande. Det står alltså ”guds vind/ande”. Anden är mycket bestämd och konkret: den tillhör Gud och är inte något odefinierat ”en” bland många.

Vi ser också hur Gud är både levande och tänkande då han talar (varde ljus!) och tycker (att ljuset är gott). Redan i skapelsens början tillkommer också en etisk och estetisk dimension till universum: något kan vara gott och vackert (hebr tov). Det blir en grundläggande lektion i vem Gud är så som vi ser honom när vi tittar på skapelsen.  Ur ett kristen perspektiv djupnar dock bilden eftersom vi vet att Jesus ju är Gud. Så börjar Johannes berättelse om Jesus som ett eko av 1 Mos 1:

I begynnelsen fanns Ordet (här avser Johannes Jesus/Messias/Sonen, övers anm.), och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. (Joh 1:1-4)

Som kristen läser man alltså skapelseberättelsens första meningar så att den treenige Guden genom sitt ord (Sonen) och sin Ande skapar och upprätthåller universum. Då det är gudsordet som frambringar liv i universum är det också detta ord som ÄR livet och eftersom ljuset lyser i mörkret på Ordets=sonens befallning så har inte mörkret makt över ljuset. Det vill säga Sonen garanterar att människorna och skapelsen kommer att leva i liv och ljus och det är sonens uppdrag att så sker. Så kan man redan ur skapelseberättelsens första verser utläsa att garanten för liv och ljus i ett annars mörkt och tomt universum är Ordet/Sonen och den vi människor kan hoppas på för vårt livs skull är denne Son.

Så säger också Jesus om sig själv: ”jag är världens ljus” (Joh 8:12) och Petrus bekänner på Andens ingivelse: ”du har det eviga livets ord” (Joh 6:68). Räddningen från mörker och död kan alltså bara ske genom honom som har liv och ljus i sin hand och denne någon återfinner vi just i 1 Mos 1:1ff: Herren och det utsagda ”varde ljus” blir alltså första gången Herren berättar för universum och oss människor (redan innan vi finns) att han genom sitt Ord är den som räddar oss.

Allt gott!

Elias Tranefeldt