Bibelsidan svarar:
I GT är man mycket medveten om att allt som slaktas också innehåller
liv. Därför var slakt något som var tvunget att ske under kontrollerade former
och inför Guds ansikte väl medvetet om att livet återvänder till Gud som gett
det (5 Mos 12:20-26).
På så sätt sker all slakt som ett slags offer (dvs livet ges till Gud) och
faktum är att hebreiskan inte skiljer på orden utan bara har ett ord för slakt och offer: zavach. När man slaktar skall man alltså
vara medveten om att ett liv ges för att jag som människa skall få äta köttet
och därmed (fortsätta) leva. Djuret offras för den som äter och djurets liv går
till Gud.
Sammalunda gäller för syndoffer: djurets liv spills istället för människans
eget trots att hon genom sin synd är värd att dö. På så vis manifesterar
människan genom djuroffret på ett oerhört handgripligt sätt att hon är medveten
om sin synd och behovet av Herrens nåd.
Då man offrade/slaktade för att äta köttet och inte för att bränna upp
det (som man gjorde vid synd/ brännoffer) åt man en del av djuret rituellt
tillsammans med Gud – dvs i direkt samband med slakten i templet/tabernaklet
och tjänstgörande präst och dessa måltidsoffer är uppdelade i egna kategorier
varav ”gemenskapsoffer” är den utmärkta översättning Bibel 2000 ger. På hebreiska
heter de zevach shelamim. Shelem
kommer av samma rot som shalom (fred)
och i vissa översättningar heter det till och med ”fridsoffer” eller
"fredsoffer". I 1917 års översättning heter de oftast ”tackoffer”.
Måltiden är utöver offret en av de tydligaste samhörighetsritualerna i
GT och fortfarande oerhört grundläggande för mänskligt samliv: den man vill lära
känna och vara vän med äter man också tillsammans med precis som att ett
fredsfördrag ofta beseglades med en fest/måltid.
I gemenskapsoffret kopplas dessa båda saker (offret och måltiden) ihop:
gemenskap med Gud i en offermåltid där Gud påminner om sin närvaro dels genom prästen
och templet - som också äter av offret -
och dels genom det döda köttet i offret (som tydligt visar att livet har tagits
emot av Gud). Därför är gemenskapsoffret något oerhört viktigt i den
gammaltestamentliga kontexten. I offerritualen ingår också osyrade bröd och i 3Mos 7:11-21 går det att läsa mer utförligt hur gemenskapsoffret skall gå till.
Man kan lätt jämföra ritualen med den kristna nattvarden som på många
sätt är en direkt återspegling av gemenskapsoffret. Nattvarden rymmer dock ytterligare
motiv och kan sägas inkorporera hela offer- och befrielse-terminologin i GT.
Hoppas det kastade lite ljus över det hela. Allt gott!
Elias Tranefeldt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar